Lilleman har blivit hotelldirektör
Lilleman har byggt hotell. Hans rum har förvandlats till Kanarieöarna. Mitt i detta har han. med hjälp av leksaksbackar och diverse lådor, smällt upp ett hotellkomplex vid namn Botell Teneriffa. Jag checkade in där ikväll.
- Hej och välkommen. Middagen serveras om sju minuter, deklarerade direktörn själv i receptionen.
- Jaha, och vad blir det för mat? sa jag - och baxnade nästan över svaret.
- Till förrätt blir det potatiskakor och köttfärssås och spaghetti och älgkött. TIll varmrätt serverar vi köttgryta med potatis och grönsaker. Och dagens efterrätt är rosa och grön glass med vaniljsås och huggad choklad och smältade hallon.
Ja, mätt lär man ju bli i alla fall.
- Hej och välkommen. Middagen serveras om sju minuter, deklarerade direktörn själv i receptionen.
- Jaha, och vad blir det för mat? sa jag - och baxnade nästan över svaret.
- Till förrätt blir det potatiskakor och köttfärssås och spaghetti och älgkött. TIll varmrätt serverar vi köttgryta med potatis och grönsaker. Och dagens efterrätt är rosa och grön glass med vaniljsås och huggad choklad och smältade hallon.
Ja, mätt lär man ju bli i alla fall.
Av barn och dårar...
...får man höra sanningen sägs det. Jag kan vidimera att det gäller åtminstone i det förstnämnda fallet.
Maken och barnen har varit på besök hos hans mormor, nyss fyllda 90. Hon lyckades förmå barnen att sjunga "Nu tändas tusen juleljus" för henne (trots att sonen numera anser att det är barnsligt att sjunga). Sen stämde tanten själv upp i "Gläns över sjö och strand". Väl hemma kommenterade sonen det med:
- Hon är nog gammal för hon sjungde väldigt rostigt.
På nyårsafton gjorde jag mig FÖR EN GÅNGS SKULL till lite och lade en grundlig (om än rätt hastig) make up och rullade upp håret på värmespolar. Det blev jättelockigt och i ny svart klänning skred jag ner för trappan där sonen satt och tittade på Bolibompa i väntan på gästerna.
Sonen, hänförd: Men mamma, vad FIN du är....(konstpaus)...Åh...du ser ut precis som en tant!
Maken och barnen har varit på besök hos hans mormor, nyss fyllda 90. Hon lyckades förmå barnen att sjunga "Nu tändas tusen juleljus" för henne (trots att sonen numera anser att det är barnsligt att sjunga). Sen stämde tanten själv upp i "Gläns över sjö och strand". Väl hemma kommenterade sonen det med:
- Hon är nog gammal för hon sjungde väldigt rostigt.
På nyårsafton gjorde jag mig FÖR EN GÅNGS SKULL till lite och lade en grundlig (om än rätt hastig) make up och rullade upp håret på värmespolar. Det blev jättelockigt och i ny svart klänning skred jag ner för trappan där sonen satt och tittade på Bolibompa i väntan på gästerna.
Sonen, hänförd: Men mamma, vad FIN du är....(konstpaus)...Åh...du ser ut precis som en tant!
När kommer fastern?
Låg och gosade med dottern ikväll. Plötsligt sa hon:
- När kommer faster Ingela egentligen?
- Tja, inte vet jag. Ska hon komma hit?
- Ja man sjunger ju så...
- Sjunger man så?
- Ja, man sjunger "Nu är det jul igen och julen varar fram till påska. Men det var inte sant och det var inte sant för däremellan kommer fastra. Och nu har det varit julafton, så när kommer hon??
- När kommer faster Ingela egentligen?
- Tja, inte vet jag. Ska hon komma hit?
- Ja man sjunger ju så...
- Sjunger man så?
- Ja, man sjunger "Nu är det jul igen och julen varar fram till påska. Men det var inte sant och det var inte sant för däremellan kommer fastra. Och nu har det varit julafton, så när kommer hon??
Stackars pappa...
Maken får ett utbrott och härjar med ungarna när de stökar till och lever rövare och inte lyssnar till hans förmaningar.
Efter en stund säger dottern:
- Mamma, vet du. Om man är glad jämt, då lever man längre. Men om man är arg så lever man inte så länge.
En stunds tystnad. Sedan:
- Pappa lever nog inte så länge...
Efter en stund säger dottern:
- Mamma, vet du. Om man är glad jämt, då lever man längre. Men om man är arg så lever man inte så länge.
En stunds tystnad. Sedan:
- Pappa lever nog inte så länge...
Jag måste vara väldigt gammal
Fyraårige sonen övar på sin lilla fiol när följande dialog utspelar sig.
Pojken: Spelade du också fiol förr i tiden, när du var liten?
Mamman: Nej, det gjorde jag inte.
Pojken: (lite tyst för sig själv): Nä....det fanns väl inga fioler för hundra år sen.
Pojken: Spelade du också fiol förr i tiden, när du var liten?
Mamman: Nej, det gjorde jag inte.
Pojken: (lite tyst för sig själv): Nä....det fanns väl inga fioler för hundra år sen.
Livet är orättvist!
Diskussion på väg till dagis och skola, tidig morgon:
Gnällig röst från baksätet: - V och E på dagis ska få en bebis. ALLA får bebisar utom vi. Det är faktiskt ORÄTTVIST.
Trött röst från framsätet: - Som ni vrålar på nätterna och inte lyder och inte gör som vi säger så vi måste tjata om samma saker tusen gånger - tror ni verkligen att vi har tid med en bebis?
Lång tystnad.
Späd. lätt upplivad och väldigt vänlig röst från baksätet: - Men om vi sover på nätterna och alltid håller sams och alltid gör som ni säger med en gång, får vi en bebis då???
Gnällig röst från baksätet: - V och E på dagis ska få en bebis. ALLA får bebisar utom vi. Det är faktiskt ORÄTTVIST.
Trött röst från framsätet: - Som ni vrålar på nätterna och inte lyder och inte gör som vi säger så vi måste tjata om samma saker tusen gånger - tror ni verkligen att vi har tid med en bebis?
Lång tystnad.
Späd. lätt upplivad och väldigt vänlig röst från baksätet: - Men om vi sover på nätterna och alltid håller sams och alltid gör som ni säger med en gång, får vi en bebis då???
Sonen har blivit friad till
Sonen, fyra år, fick kärleksbrev från jämnåriga flickvännen I häromdagen. "Vill du gifta dig med mig? KÄRLEK" stod det på det rosaröda papperet med hjärtan. Det var passande att sonen just denna dag anlände till I:s hem med tio rosa rosor i famnen. Det hade han förmått sin far att inhandla på vägen dit sedan han deklarerat "Jag måste ge henne rosa rosor för hon tycker om rosa och jag älskar hon!" Då berättade I:s mamma att lilla I plitat i en timme på ett kärleksbrev som mamman slutligen fått hjälpa henne att skriva.
Idag talade han om för maken:
- Jag ska gifta mig med I och få bebisar.
Maken: Varför ska man gifta sig då?
Sonen: För att man ska få bebisar.
Maken: Jaså, hur funkar det då?
Sonen: Jo, man gifter sig. Sen får man bebisar. Och så ger man dom till prästen. Och sen får man tillbaks dom och då är dom döpta.
Idag talade han om för maken:
- Jag ska gifta mig med I och få bebisar.
Maken: Varför ska man gifta sig då?
Sonen: För att man ska få bebisar.
Maken: Jaså, hur funkar det då?
Sonen: Jo, man gifter sig. Sen får man bebisar. Och så ger man dom till prästen. Och sen får man tillbaks dom och då är dom döpta.
Det ändrar sig fort
Dessertbordet på all inclusive-hotellet i Turkiet hade en hel del att erbjuda. Bland annat serverades Creme Brulée och detta ville fyraårige sonen ha.
- Jag ÄLSKAR krämelé. Det är det bästa jag vet, deklarerade han (trots att han mig veterligen aldrig har smakat).
Han fick en Creme Brulée, smakade och grinade illa. Så sa mormor:
- Kan mormor få smaka på din "krämelé"?
Sonen, uppbragt:
- JAA, för det här var det VÄRSTA jag NÅNSIN har ätit.
Yrkesplaner
Barnen verkar ha tänkt sig någon form av gemensam yrkeskarriär. De ska inte ha samma jobb, men vill ändå på något sätt samarbeta. Förut skulle dottern bli barnmorska och sonen präst. Då räknade de ut att hon skulle förlösa mammorna och sedan bära bebisarna direkt till sonen som ju kunde döpa dem på stående fot!
Nu har de ändrat sig. Nu ska sonen bli pilot och dottern flygvärdinna. Som sonen uttryckte det häromdagen:
- När jag bli stor ska jag köra ett jättestort flygplan. Och K ska vara....K ska vara....eh....K ska dela ut maten!
Nu har de ändrat sig. Nu ska sonen bli pilot och dottern flygvärdinna. Som sonen uttryckte det häromdagen:
- När jag bli stor ska jag köra ett jättestort flygplan. Och K ska vara....K ska vara....eh....K ska dela ut maten!
Om namn på barn och vuxna
När jag gick på lekis, alltså var lika gammal som dottern är nu, tänkte jag att jag måste byta namn som vuxen. Inte kan man heta Anna när man är en vuxen tant, det gör ju inga vuxna - så resonerade jag. Vuxna kvinnor hette minsann Birgitta, Ingrid, Britt-Marie, Ulla och sånt. Absolut inte Anna. Jag kände inte nån mamma som hette det. (Inte fattade jag att alla små Annor skulle växa upp och bli vuxna samtidigt...)
Nu har tösabiten precis samma funderingar. Idag när vi åkte hem från fiollektionen sa hon plötsligt:
- Mamma, tänk att små barn kan heta Anna och Thomas. Vad tokigt! Med såna vuxennamn på små barn! Det är ju lika knasigt som om vuxna skulle heta Klara och Elin.
Nu finns det väl i och för sig både små Annor och Thomasar likaväl som det finns vuxna Klaror och Elinor, men det var så lustigt att hon hade precis samma fundering, vid precis samma ålder!
Nu har tösabiten precis samma funderingar. Idag när vi åkte hem från fiollektionen sa hon plötsligt:
- Mamma, tänk att små barn kan heta Anna och Thomas. Vad tokigt! Med såna vuxennamn på små barn! Det är ju lika knasigt som om vuxna skulle heta Klara och Elin.
Nu finns det väl i och för sig både små Annor och Thomasar likaväl som det finns vuxna Klaror och Elinor, men det var så lustigt att hon hade precis samma fundering, vid precis samma ålder!
Tack för den!
Konversation i bilen:
Dottern, snart sex år: Mamma, jag tycker du ser ful ut när du har dina glasögon på dig.
Mamman: Jaha, det var väl inte så snällt sagt. Vänta du bara tills du får glasögon själv.
Dottern: Ja, men då ska jag i alla fall köpa ett par snygga. Såna som mormor har. Dom som hon köpte i Ullared.
Ska meddela mamma att hon kan testamentera sina brillor till barnbarnet...
Ett nytt land?
Dottern har klasskamrater från Dominikanska Republiken. Samtidigt läser de om vulkaner just nu. Berta har rört ihop det lite.
- Mamma, vet du. M i min klass, hon kommer från Vulkanska Publiken.
- Mamma, vet du. M i min klass, hon kommer från Vulkanska Publiken.
Fyraåriga tankar om döden
Konversation på väg till dagis i morse:
Sonen: - Vi brukar få godis av Daddafarmor.
Mamma: - Ja, ni brukade få det, ja. Men vad har hänt med Daddafarmor?
Sonen: - Hon dog. Hennes själ har flugit upp till himlen. Men den gamla kroppen, den ligger i lådan. Eller jag menar, kroppen ligger i en skattkista.
Jaha, så kanske man kan se det.
Sonen: - Vi brukar få godis av Daddafarmor.
Mamma: - Ja, ni brukade få det, ja. Men vad har hänt med Daddafarmor?
Sonen: - Hon dog. Hennes själ har flugit upp till himlen. Men den gamla kroppen, den ligger i lådan. Eller jag menar, kroppen ligger i en skattkista.
Jaha, så kanske man kan se det.
Kulor i kallingarna
Sonen, snart 4, går omkring med ett stadigt grepp om kalsongerna.
Mamma: Är du kissnödig?
Sonen: Nää, jag bara klämmer lite på...eh...eh....lecakulorna.
Mamma: Är du kissnödig?
Sonen: Nää, jag bara klämmer lite på...eh...eh....lecakulorna.
Mamma-kvaliteer?
Barnen har inte gett upp hoppet om ett syskon. Nu tycker de att adoption är ett lysande alternativ.
Dottern: Vi kan ju abdobtpera ett litet barn. Det går ju mycket fortare. Ska man ha den i magen tar det ju jättelång tid innan den kommer ut.
(Hon tror tydligen att det bara är att åka och hämta en unge när andan faller på)
Mamma: Att adoptera tar ännu längre tid. Först ska man anmäla att man vill adoptera och får svara på massor av frågor och gå till doktorn och kolla så man är frisk och skicka massor av papper till olika ställen som ska översättas och så kommer dom hem och tittar och så ska folk skriva brev om att vi är bra föräldrar och så. Tänk om dom frågar er det, om jag är en bra mamma, vad svarar ni då?
Dottern: Att du är det.
Mamma. Varför då?
Dottern: Eh.....eh..... (tystnad)....harkel harkel....eh....
Mamma: Kommer du inte på nåt?
Dottern: Eh...jo.....för att du kittlar oss...och lagar god mat.
Jaja, alltid något...
Dottern: Vi kan ju abdobtpera ett litet barn. Det går ju mycket fortare. Ska man ha den i magen tar det ju jättelång tid innan den kommer ut.
(Hon tror tydligen att det bara är att åka och hämta en unge när andan faller på)
Mamma: Att adoptera tar ännu längre tid. Först ska man anmäla att man vill adoptera och får svara på massor av frågor och gå till doktorn och kolla så man är frisk och skicka massor av papper till olika ställen som ska översättas och så kommer dom hem och tittar och så ska folk skriva brev om att vi är bra föräldrar och så. Tänk om dom frågar er det, om jag är en bra mamma, vad svarar ni då?
Dottern: Att du är det.
Mamma. Varför då?
Dottern: Eh.....eh..... (tystnad)....harkel harkel....eh....
Mamma: Kommer du inte på nåt?
Dottern: Eh...jo.....för att du kittlar oss...och lagar god mat.
Jaja, alltid något...
Vem är längst?
Lilla E:s bästis Ida har återvänt till dagis efter att ha varit hemma med nyfödd lillebror sen i höstas. Hon har vuxit, tösen, och blivit en bra bit längre än sist vi såg henne.
Mamma: Vad Ida har blivit stor. Hon är väl större än du nu?
E: Nä, det är hon inte.
Mamma: Jo, men är hon inte längre än du?
E: NÄ DET ÄR HON INTE.
Mamma: Jo, men hon måste väl nästan vara längre.
E (med gråten i halsen): Nä, för hon har bara tre bokstäver i sitt namn och jag har faktiskt fyra. Så då är jag längst.
Jaja, okej då...
Mamma: Vad Ida har blivit stor. Hon är väl större än du nu?
E: Nä, det är hon inte.
Mamma: Jo, men är hon inte längre än du?
E: NÄ DET ÄR HON INTE.
Mamma: Jo, men hon måste väl nästan vara längre.
E (med gråten i halsen): Nä, för hon har bara tre bokstäver i sitt namn och jag har faktiskt fyra. Så då är jag längst.
Jaja, okej då...
Delad vårdnad...?
Konversation i bilen hem från dagis:
Dottern, fem år: Mamma, jag tycker du ska skilja dig.
Mamma: Tycker du det? Varför då?
Dottern: Jo, för då kan jag bo hos dig och E kan bo hos pappa. Och sen efter en vecka kan vi byta så jag bor hos pappa och E bor hos dig.
Mamma: Jaha, det kanske är bra. Men du...då får ju du och E aldrig träffas.
Dottern: Eh, just det...men sen kan vi ha så en vecka att både E och jag bor hos dig och så kan pappa komma dit när du ska bort. På kören och sånt.
Mamma: Jaha, då löser det ju sig. Men du, då får jag ju aldrig träffa pappa.
Dottern: Eh....men sen veckan efter det, så kan du och pappa bo på ena stället och så bor E och jag på andra stället och så kan mormor komma dit och passa oss. Det blir ju bra!
Mamma: Ja, det verkar ju som att du har tänkt igenom det här. Men jag tycker det verkar krångligt att hålla ordning på allt detta. Tror du inte att det är lättare om vi allihop bor på samma ställe?
Dottern: Jo....kanske det....
Dottern, fem år: Mamma, jag tycker du ska skilja dig.
Mamma: Tycker du det? Varför då?
Dottern: Jo, för då kan jag bo hos dig och E kan bo hos pappa. Och sen efter en vecka kan vi byta så jag bor hos pappa och E bor hos dig.
Mamma: Jaha, det kanske är bra. Men du...då får ju du och E aldrig träffas.
Dottern: Eh, just det...men sen kan vi ha så en vecka att både E och jag bor hos dig och så kan pappa komma dit när du ska bort. På kören och sånt.
Mamma: Jaha, då löser det ju sig. Men du, då får jag ju aldrig träffa pappa.
Dottern: Eh....men sen veckan efter det, så kan du och pappa bo på ena stället och så bor E och jag på andra stället och så kan mormor komma dit och passa oss. Det blir ju bra!
Mamma: Ja, det verkar ju som att du har tänkt igenom det här. Men jag tycker det verkar krångligt att hålla ordning på allt detta. Tror du inte att det är lättare om vi allihop bor på samma ställe?
Dottern: Jo....kanske det....
Sonen har blivit gammal
Pappa står i badrummet och klär av lilla E inför nattningen. Lillgossen är helt lerig på låret, innanför byxorna.
Pappa: Men vad är det här för fläckar du har på benet?
Lilleman: Det är åderbråck.
Pappa: Nämen, har du fått åderbråck? Varför det?
Lilleman: För jag har blitt lite gammal.
Det visade sig senare att han lärt sig ordet åderbråck av Tant Berg. På Lotta-skivan, alltså.
Pappa: Men vad är det här för fläckar du har på benet?
Lilleman: Det är åderbråck.
Pappa: Nämen, har du fått åderbråck? Varför det?
Lilleman: För jag har blitt lite gammal.
Det visade sig senare att han lärt sig ordet åderbråck av Tant Berg. På Lotta-skivan, alltså.
Vi vet inte hur man gör...
Barnen fortsätter att tjata om ett syskon. Igår morse utspelade sig följande scen i bilen på väg till dagis.
Dottern: Tänk om man skulle ha fyra barn!
Mamma: Ja, men det är det väl många som har. Både B och L och T på dagis har ju fyra barn!
Dottern: Ja...de vet ju i alla fall hur man gör. FÖR DET VET JU TYDLIGEN INTE NI!!!
Dottern: Tänk om man skulle ha fyra barn!
Mamma: Ja, men det är det väl många som har. Både B och L och T på dagis har ju fyra barn!
Dottern: Ja...de vet ju i alla fall hur man gör. FÖR DET VET JU TYDLIGEN INTE NI!!!
Att se ut som ett problem
Om jag inte skriver ner allt roligt barnen säger ångrar jag ihjäl mig. Här följer ytterligare några citat.
Dottern sitter och kollar min facebook på nätet och beskådar porträtten på min "kompislista": Där är det bilder på en massa vänner. De som inte lagt in något foto på sig illustreras av ett frågetecken.
Dottern: Jag vill titta på hon som ser ut som ett problem.
Mamma: Ett problem???
Dottern: Ja, hon som ser ut som "Jag vet inte".
Barnen går på dagis i Brunn utanför stan. När vi närmar oss dagis en dag säger sonen:
- Mamma, var är Josef?
- Josef?
- Ja, var slängde de honom?
- Det är väl ingen som har slängt Josef?
- Jo, men det står ju i Bibeln att bröderna slängde Josef i Brunn.
