Inget är som väntans tider...

Alltså. Vad TRÖTT jag blir. Klockan sju började jag vänta på att vårdcentralen ska öppna. Fem i åtta lyckades jag komma fram (förvånande nog innan de öppnar!) På min vårdcentral har de inte längre människor som svarar utan en telefonsvarare och där får man knappa in sitt telefonnummer och så får man veta när någon tänker ringa upp (och ringer man efter 12 på dagen får man veta att telefonkön är fylld och att man är välkommen att ringa igen nästkommande vardag och att man vid livshotande situation kan ringa 112 - men det är en helt annan historia) Jag fick i alla fall besked om att de skulle ringa klockan 8.20. Ingen ringde då. Däremot ringde någon 8.30, lyssnade i 27 sekunder och sa sedan: "Jag tycker du kan prata med en distriktssköterska, de är duktiga på utslag och de har telefontid nu". Så fick jag ett direktnummer, möttes av ännu en telefonsvarare och talade in att de skulle ringa mig. Nu har jag således väntat i nästan två timmar på att få PRATA lite med en vårdmänniska och kanske möjligen, i den bästa av världar, få en tid för en undersökning av sonens utslag. Och därmed har jag inte kommit till jobbet och sonen inte till dagis.

Jaja, det är väl tur ändå att jag har möjlighet att jobba hemifrån. För jag tror knappast att Försäkringskassan godkänner VAB-orsaken "Väntan på telefonsamtal från vårdcentralen".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0