Älgbett??

Morgonen blev ett litet äventyr. När jag sa hejdå till Lilleman på dagis strök jag honom över ryggen så tröjan åkte upp lite - och fick se att han hade jättekonstiga stora röda blemmor längst ner på ryggen! "SVINKOPPOR" utropade två av fröknarna. Det var bara att klä på en ledsen Lilleman som skulle på onsdagspicknick i skogen. Jag fick utlova picknick framför barnfilm på vardagsrumsgolvet för att få med honom hem. "Men jag är ju inte sjuuuuuk" grät han.

Hursomhelst så konstaterade de på vårdcentralen, där vi stannade på vägen hem, att det inte alls var något smittsamt utan vanliga hederliga loppbett - eller ja, vanliga och vanliga. Men åtminstone bett. Och är man i skogen dagarna i ända så händer ju sånt. Älgloppor, trodde maken via telefon - de går rätt hårt åt älgar och betten blir väl således rätt rejäla även på små pojkryggar.

Så vi åkte tillbaka till dagis - det finns ju liksom ingen ruta för "loppbett" i försäkringskassans VAB-formulär. Nu med ledsen lilleman som vrålade "Men jag vill ju picknicka framför tv:n. Du saaaaaa ju det".  Det är inte lätt att vara liten.

När pappa kom hem förklarade Lilleman stolt att "Jag har fått älgbett". Ja, älgarna är rätt närgångna så här års...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0