Jag har fördärvat mitt knä. Har aldrig haft ont i något knä i hela mitt liv. Men idag small det.

Jag satt ute och hade planterat blommor i krukor. Gick dit med vattenkannan. Hur det var så satte jag mig på huk och fixade lite med blommorna. Sedan reste jag mig upp. PANG! Det small i knät så det rungade i huvudet. Och svartnade för ögonen. Sedan small det igen och liksom gick tillbaka. Jag lyckades sätta mig ner och började stortjuta. Det gjorde så fruktansvärt ont. Ungarna kom rusande och skulle först ringa efter ambulans och sedan efter maken. Så kom mamma ut på balkongen och lilla E gastade "Mamma har slagit sönder benet", varpå mamma blev alldeles uppjagad av oro och kom nerrusande.

Nu känns det som om knäet skulle hoppa ur led vilken sekund som helst och jag vågar knappt röra mig. Det småvärker hela tiden och nu ligger jag och irriterar mig på att vi varken har knäskydd eller elastiska bindor i detta hushåll. Det har liksom aldrig behövts. Nu vågar jag ju knappt somna! Tänk om jag vrider till mig i sömnen. Ajajaj.