Kenya förföljer mig. Jag blir tokig. Igår hade vi möte med resegänget. Och kom fram till att UD inte lär dra tillbaka sin avrådan. KLM verkar inte vilja ersätta våra biljetter. 7000 spänn åt skogen! Skitkul. Dessutom lämnar de olika besked till alla som ringer deras infodesk.

Som om det inte var nog - och att alla människor frågar och "vet bäst" om hur vi ska göra - så var jag och lilleman på biblioteket idag. Jag lånade två cd-böcker (tänkte testa att lyssna på böcker nu när jag kör bil en timme om dagen) och lilleman kom ut från barnrummet med tre böcker. En hette "Mama Panyas pannkakor - en berättelse från Kenya". Så nu har vi läst den framlänges och baklänges och lärt oss säga hej och tack och välkommen på swahili. Till ingen nytta, verkar det som.

Till på köpet var tredje resmålet i favvoprogrammet På Spåret just Nairobi. Då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Fy, vad tråkigt det känns nu. Jag kommer aldrig att få uppleva Afrika. Om jag inte tar en charterresa till Egypten eller Tunisien. Och det var ju liksom inte det jag ville...