Husvisning och ambulansfärd på samma dag. Jojomensan.

Det var bestämt att jag skulle sluta lite tidigare för att hämta mamma och sedan åka ner till stan och inhandla blommor och citroner och basilika och annat som piffar upp ett hem vid en husvisning. Men en halvtimme innan jag skulle åka från jobbet ringde mamma och sa "Kan du åka nu med en gång. Pappa har halkat på en isfläck och jag får inte ut honom i bilen".

Olyckan hade varit framme. Den eländiga halkan hade drabbat stackars pappa som for i backen och hörde hur det small till i knät. Hur han lyckades ta sig hem och in för egen maskin är en gåta - troligen var det chocken. När jag kom hade nämligen chocken släppt och pappa kunde överhuvudtaget inte röra sig. Medelst en käpp och järnvilja från pappa, som bet ihop, fick vi ut honom i min bil - med barnstolarna borttagna och framsätet bakkört så långt det bara gick. Men han hade så ont att han mådde illa när vi kom till vårdcentralen och fick fatt i en rullstol. Stackars pappsen - och han är ju inte precis den som klagar över smärtor i onödan.

Vi kom in jättesnabbt och läkaren kunde inte göra mycket utan skickade upp honom på röntgen nästan direkt. Mamma och jag åkte ner på stan, uträttade våra ärenden och for hem och fixade föräldrahemmet. Sen ringde pappa och meddelade att han behövde sina glasögon och att han skulle skickas med ambulans till stora sjukhuset några mil bort - behövde komma till ortopeden. Jag stressade in på vårdcentralen med glasögon och diverse övernattningsartiklar, åkte ut och hämtade barnen på dagis, åkte på fiollektion (jojo, Lilla E har haft sin  första och tjoade överlyckligt "JAAAA" när fiolfröken sa att han skulle få en läxa) Sen åkte vi hem och hämtade mamma och väntade på mäklaren, tog med oss mamma hem, pappa ringde och sa att han skulle få vänta två timmar till på ambulansen, till klockan sju (då hade han legat på en brits på vårdcentralen sen halv två). Så passade mamma barnen medan jag åkte ner till gudstjänstgruppen, kom hem och mötte mamma och maken i dörren för mamma skulle på genrep inför körkonserten i morgon. Nu väntar vi på besked från pappa. Läkaren här i stan sa att det tar "veckor eller månader" innan det blir folk av pappsen igen. Så den stora frågan just nu är: Kommer han att kunna följa med till Teneriffa???