...tyckte jag i alla fall. Skulle ner och köpa en present till I som dottern ska på kalas hos i morgon. Svängde upp på ICA:s takparkering och skulle just svänga in på själva parkeringen då en kille i 8-10-årsåldern springer rakt ut och plötsligt dyker upp framför motorhuven. Jag hade redan börjat svänga och girade reflexmässigt till - och repade bilen längs en liten stolpe som jag inte hann se. Bakdörren trycktes in och det blev värsta jätterepan. Och ungen försvann som en avlöning. Jag rusade in i leksaksaffären med gråten i halsen och sen bölade jag hela vägen hem. För att bilen blev förstörd och framförallt för att jag var ett par centimeter från att köra på ett litet barn. Och sen skulle jag hem och berätta för min man, som just hade hämtat bilen från rekond så den var som ny. Men han sa bara "Men det är ju bara en bil. Och vi har försäkring. Tänk om du hade kört på nån. En bil går ju att laga. Tänk inte mer på det nu. "  Men klantigt var det. Varför tvärnitade jag inte istället? Och varför måste ett barn springa ut framför mig precis då? Men som sagt....en bil är ju faktiskt bara en bil...tur att killen klarade sig.