Livet hos oss

Idag var det temadag på dotterns skola. Det handlade om Kenya! Mamma och jag hade två lektioner - först en med femmor och sexor och sedan en med de yngre barnen. Vi visade bilder, lärde ut lite swahili, sjöng en sång med ackompanjemang av diverse kenyanska rytminstrument, gissade namn på exotiska frukter, hade frågesport och lite annat skojigt. Före maten fick alla barn tvätta händerna på kenyanskt vis med hjälp av en kanna vatten och en stor skål. Till lunch bjöds kyckling, ris och ugali och till efterrätt fick man smaka på papaya, vattenmelon, mango, ananas, banan och apelsin. Det var verkligen riktigt, riktigt roligt. ALLA eleverna var jätteintresserade, ställde frågor och var så trevliga och artiga. Och så fick vi med oss en helt ny, ouppackad uppblåsbar stor jordglob att skicka med till förskolan i Mgeno! Tack för det!

Today my daughter´s school had a "Kenya day". My mother and I went there to show all the children pictures from Voi, tell them about life there and the children in the project. We also taught them some words in Swahili, and a song etc. For lunch they had chicken, rice and ugali and for dessert papaya, watermelon, mango, pineapple, banana and orange. It was so much fun! The kids were so polite, interested and well behaved and had a lot of questions.

Då får vi se då.

Jaha, Pain of Salvation vidare.

Linda också.

Och Salem.

Och Jessica

Och så Ola.

Det var ju inte SÅÅÅ svårt. Kunde varit Anders istället för Pain of Salvation. Men rapparn och "rymdpaddan" som maken just kallade stackars Jenny Silver får nog gå hem och skriva nya låter. Normala sådana, helst.

Direkt till Globen går nu....Salem!!! Vad kul!!! Känns som att det stod mellan honom och Ola. Då får väl Ola nästa finalplats då. För jag tror det blir tufft för Jessica att slå honom.

Nu ligger jag brutalt efter. Men eftersom jag var på kurs i helgen så MISSADE jag Melodifestivalen (det händer inte så ofta...) Eftersom SVT vägrar lägga ut programmet på Svt Play så fick jag vackert hålla mig ifrån all info och invänta måndagkvällens sena repris. Och jag har faktiskt undgått att luska ut vilka som gick vidare och hur det gick överhuvudtaget. Så varsågoda, här kommer min melodifestivalsblogg, anno 2010.


1. Ola: Unstoppable
Ola harvar igenom 80-talets alla frisyrer. Men trots det är han ju söt som spunnet socker, pojken. Jag gillar Ola och när låten drar igång är det trallvänligt och piggt. Globenchans! Och Natalie fick tydligen följa med även till denna låt. Tonartshöjningen sitter som en smäck och pyron är ursnygg. Bra, Ola!

2. Jenny Silver: A place to stay
Men vad i allsin dar är detta? Jenny åmar runt i en missklädsam, ja, vad är det egentligen? Inte är det smickrande för höfterna i alla fall. Låten är också konstig. Nä, det här duger inte. Jenny lär vi slippa i Globen, den saken är säker.

3. Linda Pritchard: You´re making me hot hot hot
Tja...80-talet goes Grekland i denna heta slagdänga. Det bäddar ju för succé. Och Linda klarar sig hyggligt. Men på något sätt når inte låten ända fram. Nånstans i mitten kan man kanske hamna. Å andra sidan hade jag höga förväntningar på förra årets grekiska bidrag i den svenska festivalen och den nådde inga skyhöga placeringar, precis. Så svenskarna kanske inte gillar det här alls.

4. Pain of salvation: Roadsalt
Ja, det här var ju vackert. Men karln kommer ju liksom aldrig igång. Och sen tog det slut. Det gör det nog dessvärre i Melodifestivalen också.

5. Anders Ekborg: The Saviour
Nu har jag ju då varit kär i den här karln och hans röst i flera år, så jag har LITE svårt att hålla mig objektiv. Men jag ska försöka. Nä, jag är hemskt ledsen men den här låten hör inte hemma i Melodifestivalen. På något vis. Är det låten i sig själv eller Anders röst som gör att det låter musikal?? Det måste vara låten, för plötsligt kommer musikalkören också in och sjunger. Vem hade skrivit den här låten? Lloyd Webber? (Förlåååååååt, Anders)

6. Jessica Andersson: I did it for love
Jessica drämmer till med en smäktande ballad med något slags jazzvalskomp. Det brukar inte vara någon hit. Men hon gör det bra. Tyvärr är det svårt att ta till sig ballader av detta slag vid en första lyssning så den sätter sig inte. Men kan säkert växa framöver - om den får lov att göra det.

7. Frispråkarn: Singel
Jag ORKAR inte med sånt här. Amen.

8. Salem al Fakir: Keep on walking
Det är något läckert med det här bidraget. Salem är ju härlig! Egentligen kanske inte låten är så märkvärdig men arrangemanget och flygeln och ljussättningen gör att jag ändå blir lite såld.

Så var det slut på bidragen. Nu ska fem gå vidare. Känns som att det egentligen bara är Ola, Jessica och Salem som är något att ha här. Resten var väl inte mycket att hurra för. Men fem får vi väl drämma till med då:

Ola
Jessica Andersson
Salem al Fakir
Linda Pritchard
Anders Ekborg (eller Pain of salvation, det är skitsvårt att bestämma sig här)

Alltså...kan den här Dolph bli lite stelare? Nej, jag tror inte att det är möjligt.

 

Så har vi då varit på spelkurs, Å och jag. Det bar i väg till Vara folkhögskola för nyckelharpsspel hela helgen. Jag kände INTE för att åka i fredags kväll men det väl bar iväg tidigt igår morse så var det lite spännande ändå. Och oj, vad kul det var! Igår spelade vi i 6,5 timmar! Och på kvällen satt Å och jag på rummet och "tjuvtränade" lite till. Och så var vi på danskurs för spelmän och dansade polka, polska och fyrmannaschottis. Totalt var det 200 spelmän på 20 olika kurser.  Idag fortsatte spelandet. Och på eftermiddagen åkte vi hem. Men det blir garanterat fler sådana kurser!

Äntligen hann jag avsluta Kenyabloggandet som synes nedan. Det tog sin tid, men jag kan ju konstatera att det kommit lite emellan också.

Idag har jag i alla fall lämnat en tidning till tryckeriet. Och den andra är på gång här hemma på kontoret! Det är alltid intensivt när tidningarna ska till tryck. Dessutom ska jag på nyckelharpskurs hela helgen och så ska mamma och jag förbereda tisdagens temadag på Majsans skola. Där ska det bli Kenyadag, minsann!

Tidigt går vi upp. Idag ska vi resa till Ngurumani, en liten by där vi ska besöka Farida, flickan som fick en hjärtoperation genom Children´s Heartlink och kollekter från Ulricehamns församling för några år sedan. Vägen dit är obeskrivlig. Vacker men krokig, spännande men nästan obefintlig. Rätt som det är åker vi över en saltsjö. Förra gången jag åkte här fanns det åtminstone en väg. Den här dagen är det knappt körbart. Vägen över sjön är stundtals inte riktigt lika bred som bussen. Men vi tar oss dit. Fyra timmars resa. Två timmars lunch med Farida och hennes familj. Och så fyra timmar tillbaka till Nairobi.

We leave for Ngurumani, a small village where we will visit Farida, a girl who had heart surgery through Chrildren´s Heart link and Ulricehamn´s congregation a few years ago. Four hour drive, a two-hour lunch and then back again!


Vägen över saltsjön är nätt och jämnt farbar.


Farida.


Lillasyster Flora.


Härliga massai-kvinnan Rose kom förstås sättande när hon hörde att vi anlänt!

Vi går upp i ottan och ger oss iväg på ännu en game drive vid halv sju. Solen håller på att gå upp, det är underbart vackert på savannen. Vi ser ytterligare ett antal spännande djur och fotograferar förstås för brinnande livet.

Early in the morning we go for another game drive, watching the sunrise! And a lot of animals, of course.




Efter att ha återvänt till lodgen för frukost styr vi så kosan mot Nairobi. Det tar drygt fem timmar (med ett litet missöde på vägen, vi blir påkörda bakifrån av en bil!). Lunch och shopping och så incheckning på hotellet. På kvällen går vi ut och äter och sedan vidtar MIG-spel!

After breakfast at the lodge we leave for Nairobi, lunch, shopping and check-in at the hotel.

Muffinsreceptet från helgen kommer här. Det är från Leilas härliga bok "A piece of cake". Det här receptet kan användas på antingen äpplen eller blåbär och båda blir lika goda.

Smält 100 gram smör och tillsätt 2 dl mjölk och rivet skal från en citron. Vispa 2 ägg, 1,5 dl strösocker och 1 tsk vaniljsocker pösigt. Rör ner smör- och mjölkblandningen. Blanda 4 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver och en nypa salt och sikta ner i smeten. Tärna eller klyfta 4 skalade äpplen och stek i lite smör och kanel. Låt svalna. Varva äppelbitar och smet i muffinsformar och fyll till 2/3. Blanda sedan 75 gram kallt smör, 2 dl havregryn, 1 dl mjöl och 1 dl strösocker och nyp ihop. Strö lite över varje muffins.

Grädda i 175-200 grader ca 20 minuter.

Istället för äpplen kan man varva smeten med 5 dl blåbär. Strö sedan crumble-röran över som vanligt. Det smakar precis som små äppel- eller blåbärspajer fast i muffinskostym!

Nytt försök igen då. Det finns MYCKET bra i mitt liv och det kan vara bra att tänka efter lite. Ibland är det rentav svårt att hitta det allra bästa.

Okej, idag:

1. Fredagkväll med familjen. Klyschigt, det där med Fredagsmys. Men mysigt!
2. Ett par timmar i simhallen med man, barn och en kompis till dottern.
3. Bra jobbdag - prostvisitation med givande samtal och sedan en intervju till församlingstidningen hemma hos en härlig kvinna i en av församlingarna - som dessutom hävde ur sig det ena supercitatet efter det andra mellan kaffeklunkarna.

Jag har en del blåbär och svarta vinbär kvar i frysen. Så när det på jobbet idag talades om vem som skulle fixa fika till morgondagens visitationsmöte med prosten hörde jag mig själv säga "Jag kan baka nåt". Så blev det bestämt att en skulle hämta upp bröd på bageriet, en annan skulle köpa pålägg och jag skulle bidra med något hembakat kaffebröd. När jag kom hem svängde jag ihop två exemplar av Leilas härliga svartvinbärskaka.

Gör så här:
Vispa tre ägg, 2,5 dl socker och 1 tsk vaniljsocker så det blir pösigt. Smält 50 gram smör och blanda i 1 dl filmjölk - rör ner denna blandning i äggsmeten. Blanda 3,5 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver och en nypa salt. Sikta ner detta i smeten och rör slutligen ner skal och saft av en citron. Blanda ordentligt. Varva smet och 2,5 dl svarta vinbär i en smord och bröad form. Ugn 175 grader, mittfalsen. Det står 25-30 minuter men jag vet inte vad Leila har för ugn för det tog 50 minuter innan mina var färdiga. Känn med sticka, helt enkelt!

Ja, nu är det alltså inte så att maken frivilligt och käckt har gått ner till 80 procent på jobbet utan något som ALLA anställda på företaget gör. Det innebär väl i praktiken att alla cheferna kommer att få BETALT för 80 procent men fortfarande jobba typ 120 procent. Alla ska vara lediga på fredagar. Och redan första fredag är maken borta på tjänsteresa. Ska bli väldigt spännande att se hur det blir med det här "ledig en dag i veckan". Jag tror det när jag ser det.

Lite nyheter väntar i familjen. Från och med nästa vecka går maken ner i arbetstid. Samma dag går jag upp i arbetstid. Maken kommer att jobba 80 procent. Jag kommer att jobba 75 på jobbet och 50 i firman. Och läsa två halvfartskurser. (skulle läst tre egentligen men på grund av arbetsförändringen fick jag skippa en. Det får ju finnas gränser.)

Återstår att se om det samtidigt blir någon förändring i hushållsarbetet. Men maken har lovat få en del uträttat. Förutsatt att jag skriver listor till honom! Åjo, nog ska han få listor, alltid...

Nu kommer det plötsligt ett recept mitt i Kenyabloggandet - att det inte är färdigt beror på att mappen med bilderna (de som är genomgångna och klara alltså) finns i en dator som blev inlämnad på reparation häromdagen.

Vi åt enkel tomatsoppa till middag igår, Keldas färdiga dessutom enligt barnens önskemål. Och det var ju mer än lovligt trist och tråkigt så jag gjorde en blåbärspaj till efterrätt. Har ju fortfarande blåbär i frysen! Det blev en härligt seg blåbärspaj från underbara Matplatsen.

Till en paj behövs:
120 g smör
1 ägg
2 1/4 dl socker
2 1/4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
200 g blåbär

Sätt ugnen på 175 C. Kläm fast ett bakplåtspapper i botten på en form med löstagbar kant, eller smörj en pajform lätt. Smält smöret och låt det svalna något. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda vetemjöl och bakpulver och rör ner i äggsmeten. Rör ner smöret och bred ut smeten i formen. Strö över bären och grädda på nedersta falsen ca 1 timma. Täck ev med bakplåtspapper mot slutet så den inte blir bränd. Servera ljummen med vaniljsås.